Mina barn...

Igår kväll när jag satt i bilen lyssnade jag en kort stund på Karlavagnen och blev bryskt påmind om verkligheten. En verklighet som kommer att komma, antagligen mycket snabbare än jag är beredd på. Många väntar tills den dagen kommer, men jag kan inte för mitt liv se fram emot den dagen. Jag greps av en sorts panik, mina tankar flög iväg åt tusen håll. Åhhh om jag bara kunde stanna tiden.... Jag blev bryskt påmind om att mina barn kommer att flytta ifrån mig en vacker dag. Jag kan flera gånger i veckan önska att, åhh om jag bara fick vara ensam ett tag, men i nästa minut kan jag inte vara utan dom. Dom fattas mig när dom inte kommer hem om kvällen, ett tomrum som känns. Jag insåg nog inte förrän igår vad som håller på att hända. Eller såklart att jag har vetat om vad som komma skall, men mina känslor hann ikapp då plötsligt. Någonstans inom mig bröt jag nog ihop en liten smula.
Jag måste ju nånstans bearbeta mig själv med att uppskatta mina barns alla stadier. Att få se dem växa upp till egna individer med egna mål och framtidsdrömmar. Jag hoppas att jag får vara med dom, att jag får dela deras vackra liv och speciella händelser.
Någonstans kommer jag att hitta det som är bra i att dom flyttar ifrån mig, men just nu känns det väldigt främmande och om jag får bryta ihop lite till, så kommer jag nog att komma ur det med nya ögon.
Lilla fröken H och jag är så lika i alla sätt. Ofta skär det sig hårt och brutalt, men lika ofta är hon den bästa kompisen jag kan ha. Jag hoppas i mitt hjärta att hon vill ha kvar mig som kompis och vill dela sina upplevelser och känslor med mig. Hon tiger ofta som muren, men jag vet att det finns en ytterst känslig person där inne. Det gäller bara att hitta henne.
Däremot lilla herr L, delar gärna med sig av allt, till alla. En känslosam kille som gärna hänger runt halsen, men samtidigt försöker vara en tuffing. En coool kille med attityd, som charmar världen med sin rättframhet och spontanitet. Jag hoppas för allt i världen att han behåller lite av det till sen, då kommer han att gå långt!
Jag fortsätter nu att ha semester ett par veckor till med min kaosartade men ack så kärleksfulla familj.