Vaknade till ett mjau i natt och där var min älskade Mio, full av kärlek efter att jag varit borta en vecka, men tillslut tog hungern överhanden så han drog iväg igen. Till matskålen. När jag sedan vaknade igen stod regent som spön i backen och jag insåg att jag hade en hel del att göra innan min älskade man skulle få semester och vi skulle dra iväg till husvagnen igen.
Ett möte jag såg fram emot kom och en alldeles speciell flicka, kvinna och alldeles speciell människa. En människa som berättar saker som bara hon kan, med ett ivrigt språk som bara hon kan och med en lyster i ansiktet som bara hon har. Dessa kolsvarta ögon som borrar sig djupt in i själen och lämnar fina avtryck av förståelse och ömhet. Vi har känt till varann i något år men aldrig fått tillfälle att samtala. Inte förrän för några veckor sedan och denna vilde tog mig med storm och innerlighet. En kvinna man ska vara stolt att ha i sin närhet och som man nog aldrig skulle vilja ha som ovän. En kvinna som är ärlig och rak och vet sin plats på jorden.
Alla har vi våra mörka sidor, så även jag. Jag gillar att få veta allt om mina vänner, men det är få som får mig att öppna mig. Jag har svårt att förstå att någon skulle vara intresserad av att veta vem JAG är.
Vi satt och pratade strax över en timme tror jag, men det kändes som några minuter bara. Att kunna känna sån ömhet och kärlek till en annan människa, som vän är något helt ofattbart... Nej, jag ska inte bli hennes stalker, men ja, jag ska vara hennes vän, so help me god!! ;)
Att försöka hjälpa en vän som man ser mår väldigt dåligt utan att förstå det själv är också en väldigt svår bit, men att sedan bli sviken av densamme är åt helvete. Varför lägga ner sin egen tid, sin energi, när man får absolut ingenting tillbaka. Jag behöver inte dessa vänner... Mitt liv är alldeles för värdefullt för att spilla tid på enegisugande iglar. Ge mig nåt tillbaka, så ska jag vara din vän för evigt!! Många år har jag gett och gett av min så dyrbara tid och energi och det gör jag så gärna när jag vet att någon behöver den, men det krävs också en motprestation av något slag. När den dagen kommer och jag behöver få stöd, råd, tröst och hjälp finns ingen där.... VARFÖR??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar