Idag har jag fått några svar, svar på att jag inte är tokig utan "bara" tänker lite fel i vissa situationer.
Jag har under några veckor stängt in mig i mitt egna skal för jag håller på att bearbeta min "ryggsäck". Har fått hjälp av en fantastisk person, som öppnat ögonen på mig lite grann, steg för steg. Otroligt jobbigt och energi krävande. Omgivningen är lyckligt ovetande för tillfället, men i och med att jag skriver detta nu så kommer det ut. Det är inget farligt och inget någon behöver oroa sig för, utan bara mitt jag som behöver helas. Det går bra att fråga hur jag mår, alldeles förträffligt faktiskt, men goda råd ber jag att få undvika, jag vill hålla mig till min linje, och till min linje endast!
Ångest, depression och en generell social fobi... Hur låter inte det... Till och med min treapeut var förvånad.... Det märks ju inte... Nej, det märks inte, för jag skulle inte tillåta det. Det är nu jag får bevisat vilka som är mina vänner och inte. Det är nu jag behöver utmaningar av Er!!! Bring it on friends!!! <3
Att ständigt ha en eller flera röster som maler i huvudet, som alltid talar om hur jag ska göra, hur jag ska vara och vad jag ska säga, för jag tror att andra förväntar sig det av mig är otroligt energi krävande. Och det är väl det som har tagit slut nu... Jag försöker utmana mig själv dagligen.
Så fortsättning följer...
Den finaste varmaste kramen till Dig som tar dig tid att läsa
